Utan att ögonen ser
kan man känna
på gården
i den virvlande motvinden
den stilla besvikelsen hos ett blad
som utan brådska
faller till marken.
på fönsterrutan
är daggen i uppror.
Det finns ingen utväg i sikte
du måste möta dig själv och se in i ditt inre.
Med sol och eld
kommer inte längre
värme och ljus,
du måste leta i den kalla jorden
i
drömmen om en gnista.
Detta är en annan årstid
vars kyla
inifrån
försvårar
den självklara upplevelsen av det vackra.
Måtte vi alltid med glädje minnas hösten
som skapar
denna färgrika storm
för ögonen!
Solens bleckfyrfat
har inte heller slocknat
liksom förra året:
slocknad
är
jag själv!
Så här är det:
något är sorgset och brinner inte
i år
i bröstet
i min kropp!