i din mun vädrar de
för att veta om du sagt” jag älskar dig”
i ditt hjärta vädrar de
    det är en underlig tid, min kära
och kärleken
piskar de
vid vägbommen.
    Kärleken måste man gömma i klädkammaren
i den här slingrande kylans återvändsgränd
underhåller de
    elden
    med bränsle av sång och dikt.
Ta ej risken att tänka
    det är en undelig tid, min kära
den som bankar på dörren nattetid
har kommit för att döda ljuset.
    Ljuset måste man gömma i klädkammaren
nu är de slaktare
och härskar i passagerna
med blodig yxa och stupstock
    det är en underlig tid, min kära
och leendet opererar de på läpparna
och sången i munnen.
    Glädjen måste man gömma i klädkammaren
kanariefågelspett
på lilje-och jasmineld
    det är en underlig tid, min kära
den segerrusiga djävulen
sitter festande vid vårt gravöl.
    Gud måste man gömma i klädkammaren